Ganska exakt två dagar var det vår. Sen blev det sommar. 26 – 27 grader i helgen och mycket utomhushäng har det blivit. Mycket löpning och ett par ganska brända axlar. Så kan det gå.
Dessutom har medlemmar av ANC efter att ha läst min blogg för några veckor sedan beslutat sig för att ställa Julius Malema ”inför rätta” för en rad olämpligheter varav korruption tydligen inte är en av dem (!). Några mindre lämpliga uttalanden handlar om att Botswanas demokratiska regering är imperialister som bör avsättas med militärt våld, att den förre presidenten Mbeki har lämnat efter sig ett politiskt vakuum i Afrika, såväl som att vita sydafrikaner är kriminella eftersom de har tagit de svartas land. Malema riskerar nu att uteslutas ur partiet om jag har förstått saken rätt. Risken finns dock att det egentligen handlar om en maktkamp inom ANC, där Malema, som är kritisk mot Zuma, kan komma att äventyra förnyat förtroende för Zuma vid nästa val. Det som har väckt mest uppmärksamhet är dock inte själva utredningen mot Malema utan de kravaller och kaos som Malemas supportrar har orsakat i down town Johannesburg. Människor som har rest hit för att visa sitt stöd är upprörda och bränner ANC flaggor och bilder på presidenten. Varje dag i veckan som gått har man fått ett mail på jobbet om att man bör undvika stadskärnan på grund av oroligheterna. Jag diskuterar med Vincent på jobbet (Sowetobon som har finansierat hela sin utbildning själv och nu betalar hela familjens räkningar på sin knappa lön) och vi skrattar åt olikheterna mellan Sydafrika och Sverige. Det är svårt att få upp en bild i huvudet där MUF orsakar kravaller och bränner bilder på Fredrik Reinfeldt på gatorna för att deras ordförande frågas ut efter att gjort rasistiska uttalanden. Men folk är uppriktigt arga. Vincent säger att han vet precis vilka personer det rör sig om. Folk utan jobb, utan någon inkomst, som inte har något att förlora på att hylla en sån person som Malema. Vad bryr de sig om att det här landet går åt helvete, säger han. Deras vardag kommer inte att bli sämre än den är idag.
Samtidigt pågår debatten om en vit ”straffskatt” för de fördelar som vita sydafrikaner pådrog sig under apartheidtiden. Tänker man på principen som sådan så är det kanske inte mer än rätt att vita sydafrikaner delar med sig lite av de rikedomar som de faktiskt har idag. Pengar och prylar som de eventuellt inte skulle ha haft om det inte hade varit för apartheid. Eller? Frågan är inte enkel, speciellt inte med hänsyn till att det endast är runt 12 procent av befolkningen som redan idag betalar skatt. Det stora flertalet av dem är vita. Jag träffar också hela tiden vita sydafrikaner vars föräldrar inte har haft det gott ställt och som helt på egen hand har fått ta sig till dit de är idag. Långt ifrån alla vita sydafrikaner gynnades ekonomiskt av apartheid. Tror man att frågan är så enkel som att påföra en straffskatt så tror jag att man gör det väldigt enkelt för sig. Dessutom kommer skatten tas ut på en generation sydafrikaner som har växt upp under 90 och 00-talet då det inte varit någon skillnad på svart och vit. Man förundras dagligen över att klyftorna inte har blivit mindre sen apartheidregimen föll. Men som utlänning är det lätt att tycka att det är skevt som det är idag. Varför ska alla som sitter i kassan på PicknPay vara svarta medan alla som är sekreterare på Deloitte är vita, alla parkeringsvakter svarta medan restaurangchefen alltid är en vit medelålders man. Och varför ska alla vita ha en svart maid som hjälper till hemma? Lite överdrivet såklart, men fortfarande till 98 procent sant. Frågan som regeringen bör ställa sig är vad man har lyckats åstadkomma på dessa sjutton år vid makten och framförallt vad man ska göra för att vända det. Om klyftorna är lika stora idag som för sjutton år sedan är det iaf i min värld inte särskilt övertygande att skylla på den förra makthavaren. Jag håller med Vincent – “that was then and now is now”. Blicka framåt och titta inte tillbaka. Men vad mycket enklare för mig att tycka det än för den som historiskt sett har blivit förfördelad. Därför blir jag så glad av att träffa sådana som han. Alla odds emot sig och ändå storheten själv.
 |
| Tjejbil |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar