Inverkansdag med jobbet

Jag kan inte ens beskriva hur många gånger jag har hört partners och directors inom Deloitte, i tal på julfester, vid stora ”wins” av klienter eller bara en vanlig dag utbrista att idag, eller då, eller här och där var jag stolt att vara en del av Deloitte. Jag kan inte säga att jag normalt känner som dem. Deloitte är ett bra företag fullt med duktigt folk och jag tycker nog ovanligt mycket om mitt jobb, men det är inte så att jag går runt och är stolt. Igår var dock en sådan dag.

Deloitte Skatt i Johannesburg bjöd 1 000 barn i åldrarna 5 till 12 från Olievenhoutboosh Primary School, som ligger i en av kåkstäderna en bit ifrån där vi jobbar, till Urban Life Church för en dag av enbart kul. Där fanns hoppborgar i alla storlekar, fotbollsplaner, dans, lekar och allt annat man kan tänka sig vilja ha när man är 9 år och sällan lämnar den kåkstad där man bor. Vi hade delats upp i två grupper och medan den ena halvan underhöll barnen, jobbade den andra halvan med att bygga ett förråd och diverse andra utrymmen till själva skolan, styra upp deras trädgård och diverse annat underhållsarbete. Vi lyckades även med hjälp av olika donationer från vår personal ge barnen stolar och bord i klassrummen, något de, tro det eller ej, inte hade haft tidigare.

Vi som underhöll barnen vid skolan delades in i olika team och varje team ansvarade för en aktivitet. Dessa aktiviteter avbröts av besök från hundpatrullen hos polisen och en livs levande gepard som vi vuxna fick klappa. Barn och personal utfordrades dessutom med frukost, lunch och förfriskningar under dagen. Dessutom kunde vi med hjälp av sponsorer låta varje barn ta med sig ett stort matpaket hem till sina familjer.

Jag tillhörde den icke helt könsneutrala gruppen ”ansiktsmålning” och vi ansvarade för att måla de barn som ville. Det visade sig till vår stora förfäran att alla barn ville bli målade till tigrar, pirater, fjärilar och Spindelmannen. De små barnen pratade inte alls bra engelska vilket gjorde att det väldigt svårt att kommunicera med dem. Även om man vet att de flesta svarta inte har engelska som modersmål trodde jag nog att man började tidigare med engelskan. Speciellt eftersom alla vuxna pratar så bra. Förutom Spindelmannen ville det stora flertalet bli målade till ”South Africa” vilket var ganska gulligt. Det de menade var att du ville ha den Sydafrikanska flaggan målad över hela ansiktet. Jag gjorde säkerligen uppemot ett trettiotal av dessa och fick till sist en rätt bra snits på att få alla färger rätt. Det här var nog den första.

South African

Team members

Något man som svensk ofta reagerar över är hur nära de har till sång och dans. När jag som bäst satt och kämpade med mina flaggor brast de små sexåringarna ut i nationalsången. Sen frågade jag dem om de inte kunde lära mig men då blev de blyga. Anledningen att den är så svår för mig att lära mig är att den innehåller fem av Sydafrikas vanligaste språk, Xhosa, Zulu, Sesotho, Afrikaans och de två sista raderna är på engelska. De är också vad jag förstår en blandning av den gamla nationalsången och en afrikansk traditionell melodi vilket gör att den inte går i samma tonart. Alltså, svår för mig att lära och tydligen inte bara för mig. Häromveckan skulle en av SA:s mest kända musiker sjunga den i samband med någon form av idrottsgala, sjöng fel text, började fnittra men hämtade sig efter några sekunder och återvände till sången. Mina kompisar påstår att artisten sannolikt var hög som ett hus men ingen vet säkert. Detta är en känslig sak här och rugbyspelarna tränas till exempel i nationalsången för att inte sjunga fel. Kanske är det extra känsligt då sångaren av nationalsången i världsmästerskapen i Frankrike 2007 också sjöng fel. Jag kan faktiskt hålla med om att det inte riktigt är ok. Men tillbaka till musiken. Det man förundras över är hur det så snart det blir en stund över så sätter lärarna igång en melodi och ungarna tar vid och sjunger, klappar och svänger sina kroppar på studs. Ingen frivillig kör eller ilsken lärarblick behövs. Det är så inbakat i deras tradition att det bara går av farten. När de väntar med bussarna på att åka hem står hela skolan spontant och sjunger samma sång till oss.

Och ja, jag var väldigt stolt över att tillhöra Deloitte, när alla är tillsagda att vara där klockan 7 en fredagsmorgon och jag kommer dit vid 6.25 efter en tidsestimering som var rysligt väl tilltagen och upptäcker att det redan är uppemot 20 personer där som helt på eget initiativ har bestämt sig för att åka dit lite tidigare för att sätta upp partytält och ta emot folk så att ingen åker fel. Då fick jag nästan en liten tår i ögat. 

Men hua, varmt var det, runt 28 grader på dagen och idag när jag ligger på en filt i trädgården uppemot 29. Jag vet att jag har sagt det förut men sommaren är här och skönt är det med hänsyn till att det nu endast är runt fem veckor tills jag åker hem till ytterligare en vinter. Redan på fredag flyger jag till Victoriafallen i Zambia, wiiiii, vad spännande det ska bli!