Gasolvärme, ja tack...

Det har minst sagt varit krispiga morgnar i Johannesburg de senaste veckorna, med nätter runt 2 – 3 grader. Det är inte konstigt om man fryser! Och det även fast jag bara går ett par meter från hemmet till bilen och från bilen till jobbet varje morgon (här ligger man riktigt illa till om man förlitar sig på vardagsmotion)...

Om det nu enbart hade varit kallt ute hade vintern här inte varit värre än vilken vårdag som helst i Sverige. På dagarna är det fortfarande upp mot en 19 – 20 grader och ständigt klarblå himmel och solsken. Ganska lagom med andra ord. Till en början tycker man att det är skönt när det är trettio grader jämnt, men efter ett tag tycker man faktiskt att det är lite störigt. Som det här med att man trots allt har ett jobb att sköta varje dag och inte får vara utomhus. Eller att man måste göra alla aktiviteter så där sjukligt tidigt på morgnarna. Nu kan man börja cykla och springa, åka cross (?!) eller vad det är man vill göra i normal tid vilket inte sabbar hela kvällen innan.

Men nu är det dessvärre inte så att det enbart är kallt ute. Husen har obefintligt med isolering och det finns inte ett endaste element i vår lägenhet eller på jobbet. Jag skulle dö för ett par fingervantar för det kalla tangentbordet. Det är säkert inte mer än några och tio grader inomhus. Bbbbrrrrr. Hemma kör vi med värmefläkt i sovrummet och duntäcke som standard i soffan. Jag vill inte ens börja spekulera i vilka elräkningar vår hyresvärdinna börjar få. Eller vad vintern innebär om man bor i ett skjul av korrugerad plåt och presenning.  

Det är också först nu som man börjar längta lite hem till Sverige. Ljust, varmt och alla som är ute jämnt och på hundra gånger bättre humör än för bara två månader sen. Bad på Långholmen och korvgrillning på Skinnarviksberget. Men högsäsongen på jobbet saknar jag inte - sabbatsår är speciellt grymt i slutet av maj och i början av juni!

I söndags var vi på det berömda Westcliff Hotell och drack High Tea efter morgonens aktiviteter (D på crossbanan och jag på terränglopp i skogen). Som jag har förstått det är High Tea en variant av Afternoon Tea men fråga mig inte vad skillnaden är. Jag tror jag fick en sockerchock efter bara en kvart. Utsikten från hotellet var iaf riktigt fin och det känns som att det var snarare den man kom för än någonting annat. Tyvärr gjorde vintern att det var lite mer grått än vanligt, men man blir ändå överraskad över hur grönt och lummigt det är. Och detta trots att Johannesburg inte får en droppe regn på hela vintern. Jag minns att jag i våras stod på ett ställe inte så långt därifrån och tittade ut över det lila-grönskande landskapet med alla Jacaranda-träd och förundrades över hur fint det var. Inte alls som den storstad man upplever när man är mitt i den. 



Dresscode en söndag - inte poppis

 

Jag kommer också ihåg hur läskigt exotisk jag tyckte trafiken var när jag kom. Nu håller inte ens världens mest laglydiga medborgare sig till trafikreglerna längre... Skulle man göra det skulle man inte komma långt i den här stan. Idag är det en av de saker som jag tycker är charmigast här - så länge jag inte själv har bråttom det vill säga. Taxibussarna som tränger sig före i bilköerna och bränner förbi dig bredvid vägen så att dammet sprutar. Eller det faktum att du alltid kan köra om fler bilar i den långsamma vänsterfilen på motorvägen än i den snabba högra (tänk vänstertrafik – tvärtom). Oavsett vad man äger för skrothög (och dessa finns det gott om eftersom det inte finns någonting motsvarande körduglig och Bilprovning), så tycker man inte att man är långsam nog att köra i den långsamma vänsterfilen utan satsar på mittenfilen. Detta bidrar till världens trögaste mittenfil och riktigt farlig högerfil eftersom alla ska väja för det moln av svart rök som sprutar ur skrothögarna. Och alltså alltid väjar åt höger för att inte hamna i den skamfyllda vänstern. Ja, ni förstår. Det tar några månader att lära sig köra. Men nu är jag på allvar orolig för att gå tillbaka till högertrafik. Det får nog bli övningskörning igen när jag kommer hem.

 

Annars är ju taxibussarna något av en egen historia. Till och med Wikipedia verkar hålla med om att man helst låter sig transporteras på något annat sätt om man kan; ”Over 60% of South African commuters use shared minibus taxis (16 seater commuter buses). These vehicles are mostly unsafe and not roadworthy, and often dangerously overloaded.” Under apartheid så var marknaden för taxibussar hårt reglerad och det var mer eller mindre olagligt för svarta att utöva taxiverksamhet. När man släppte på reglerna under senare delen av åttiotalet blev det en stor efterfrågan på taxitjänster och marknaden växte explosionsartat och okontrollerat. Olika taxichaufförer gick ihop och bildade allianser och begränsade konkurrensen genom att komma överens om pris mellan varandra. Myndigheterna var korrupta och gjorde ingenting åt saken. Till sist gick det så långt att det blev ett gangsterkrig mellan olika allianser av chaufförer och det var inte ovanligt att chaufförerna hade med sig vapen på bussarna för att skydda sig själva samt helt enkelt skjuta rivaliserande taxichaufförer och deras passagerare. Inför VM gjorde dock regeringen ett försök att städa upp i branschen genom att byta ut många av de skruttigaste bilarna. Faktum är att många av de nya bussarna faktiskt inte heller kör riktigt lika illa som många av de äldre. Antagligen finns det mer att förlora på att mosa en helt ny taxibuss mot en gammal multikrockad.

Bifogar ett litet klipp om vad som hände när regeringen försökte införa stora nya bussar för folk. Inte för att det är roligt på något sätt utan mer för att visa vilken stor industri det rör sig om.  

http://www.youtube.com/watch?v=UteOaT7Guxw

Nog om bussar. Just nu håller vi på och fundera på om vi ska åka bort över nästa Public Holiday eller stanna hemma. Behöver jag tillägga att David vill åka cross... Det är så mycket man fortfarande vill göra och se men det mesta ligger en väldigt dyr flygresa eller en väldigt lång bilresa bort. Hm, vi får se. Jag är lite sugen på Gaborone i Botswana som bara ligger 4 timmars bilresa härifrån. Men jag har för närvarande inget pass och någonting säger mig att det inte är som att åka till Finland. På gott och ont :)