måndag 30 maj 2011

Oaser

Aaaahhhh söndag. Davve snusar på soffan och jag slökollar på Comrades på tv:n, håller utkik efter chefen och klubbkompisarna samt imponeras över folks galna målmedvetenhet. Det ser inte särskilt behagligt ut att springa 89 km, men shiieeet vad folk är glada när de passerar mållinjen. Såg precis en man bokstavligen krypa över mållinjen. Nu för tiden får man tydligen inte bära andra över mållinjen. För två år sedan var det nämligen någon som "hjälpte" en död kille i mål. Medalj för Comrades post mortem - helt bisarrt.    
David har spenderat dagen och även de senaste helgerna på crossbanor och minedumps och ser ut ungefär så här när han kommer hem varje dag. Lycklig, sjukt trött och färgglad.
Mwah!

Själv har jag börjat få in lite trevliga helgrutiner och återupptäcker de bästa delarna av stan. Jozis oaser - söndagsmarknaden på Art’s on Main och kvarteret vid 44th Stanley Avenue. Med schyssta designprylar, roliga konstinitiativ och goda luncher känns de som ett lagom avbrott från de gigantiska köpcentren i Sandton. David tycker att det känns som nationsliv i Uppsala eftersom folk sitter på marken och äter, men jag tycker för en gångs skull att det är befriande att se lite flum. Dessutom kan man faktiskt hitta lite fina kläder vilket kan behövas när man upptäcker att man helst har på sig fleecetröja och mjukisbrallor eller löpartights. Det är väl som Emma förutspådde för en sisådär 18 år sedan. Jag blev en sån där vuxen med skidjacka... Båda ställena är byggda i gamla fabrikslokaler och ligger i äldre, men ganska risiga delar av stan. Speciellt när jag ska ut från Art’s on Main måste jag alltid ta ett litet andetag. Dessutom hittade jag sist ett fantastiskt litet stånd med helt orörda solglasögon från 80-talet och vintagekläder för priser som skulle få hela östra Söder att vallfärda.     

Arts on Main - en oas i all betong
Annars har jag börjat pröva lite andra prylar. Tack vare Paul har jag nu både en mountain bike och en racercykel i vardagsrummet. Tusen tack Paul! Får lite dåligt samvete för att jag kastat ut Davids cykel till det hembyggda garaget men mina droppar iaf inte olja. Testade ett duathlon för två veckor sedan. Då fick man ett sånt där tufft nummer på benet. Sedan dess har det varit cykling båda helgerna. Sjukt roligt faktiskt, även om jag är extremt feg och ligger på bromsarna i alla nerförsbackar. Och jag är inte helt övertygad om cykelbrallorna. Det kan vara det vidrigaste plagget någonsin. Speciellt Lorenzo's version av brallorna i någon hemsk Borat-version.     


Nu är det säsongsfinal i Jerseyliciuos så det blir en kort blogg den här gången. New Jersey tar över världen och jag är fast! "In California they say like dawg" "What, like dog?" " Yeah, like woof, woof".  Epic trash...      

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar