Föräldrar på visit, del I

Men knappt några bildbevis alls! Väldigt kameraskygga de där två. Totalt tio dagars sportlov varav två helger i guldets stad. Eftersom Deloitte har bantat ner mina 30 semesterdagar till ynka 13,5 fick föräldrarna åka till Krugerparken och kolla på Big Five och häftiga Blyde River Canyon själva. Dessvärre. Men, men, som rutinerade Sydafrikaresenärer (nåväl) överlevde de äventyret utan oss.

Första helgen bestod i alla fall av en citytour Jozi a la Helena. Kommer att slipa lite på den tills nästa gång nån kommer och hälsar på. Ett besök i Afrikas högsta byggnad ’the Carlton Building’ i Joburg CBD under lördagsrusningen kan helt klart hoppas över. Speciellt eftersom jag aldrig ens hittade hissen upp i det där jäkla tornet och fick lite panik för att jag dragit ner mina stackars föräldrar till down town Johannesburg och det helt utan vapen J. I ärlighetens namn behöll de ett betydligt större lugn än jag. En biltur genom stan med låsta dörrar och uppvevade fönster hade varit mer än nog. Mamma å pappa var lite förvånad över hur det såg ut därnere och jag kom på att jag nog inte har beskrivit down town Johannesburg så värst mycket. Kanske för att det är ett ställe man faktiskt inte gärna åker till om man inte måste. Det är full kommers på gatorna. Försäljare överallt – grönsaker trängs med böcker, mobilladdare och annat säljbart på trottoarerna och på gatorna står trippelparkerade taxibussar i alla väderstreck och tutar på varandra. Egentligen är det kanske bara är en livlig stämning, jag vet inte, men som vit därnere känner jag mig alltid väldigt uttittad. Av ren nyfikenhet hoppas man ju såklart, men bara vetskapen om all kriminalitet gör att man ofta, orättvist nog, uppfattar uppmärksamheten som lite av ett hot. 

På söndagen tog vi en tur ut till Mänsklighetens vagga och klappade lejonungar, gick ner i droppstensgrottor och åt en lång sexrätters lunch med sex sorters sydafrikanskt vin på Roots ute i bushen. Fantastiskt ställe som gömmer sig långt bort från stan och GPS-kartor. Som vanligt visade min GPS oss en omväg om ca 50 minuter. Jag börjar bli riktigt trött på den här felkörningshalvtimmen man alltid måste räkna in när man ska någonstans. Men oavsett var lejonungarna värda vilka omvägar som helst. Bara fem månader den här gången - mycket leksugna och älskade alla typer av skor. Sjukt söta. Man vill bara ta med sig en hem.

Fint lejon

Lite läbbigt är det

Större kisse

The Roots