Howzit?

Imorgon firar jag sex månader i Johannesburg, Sydafrika. Det känns som om jag har varit här en hel evighet. Så mycket har förändrats i mina tankar på det här halvåret. Föreställningar om hur jag trodde saker skulle vara, förändrades efter ett tag till hur jag visste att det var, till att jag nog inte så säker på någonting längre. Ingenting är enkelt, ingenting har en enkel lösning i ett land med en sådan komplicerad historia. Skillnaden i livsåskådning, politik och värderingar mellan den som lever i i-landet Sydafrika och den som lever i u-landet Sydafrika är som dag och natt. Samtidigt har de någonting som alltid kommer att göra dem till ett enat folk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske är det den här fantastiska glädjen hos människor som fortfarande kan överrumpla mig. Få mig att bara vilja le – stort och länge. Eller så är det storheten i att vara tacksam för det man har. Min kollega och vän som finansierade hela sin universitetsutbildning själv. Jobbade ett halvår för att ha råd att kunna plugga ett halvår. Som åker taxibuss i två timmar till jobbet varje dag från Soweto, fyra timmar totalt per dag. Som är 27 år och bor med sina föräldrar, men som är den enda jag har träffat här som har sagt – ’hm, Sweden – Ingvar, Ingvar Kamprad’ och sen garvat högt ’smart guy Ingvar’.

Den där känslan man bara vill komma ihåg att ta med sig hem till Sverige. Som när killen som har tvättat ens bil ut- och invändigt i 45 minuter får dricks och tackar en som om man räddat hans liv. Och när ens hemhjälp skriver en liten liten lapp om att Gud ska välsigna en för att man köpte en matkasse hon kan ta med sig hem. Och hur ont det gör av att se en trasig benprotes i plast på en kille som ska försöka kränga på en något skit i neon man inte ens förstår vad det är för något. Sånt som gör att man bara vill gråta för att livet är så orättvist.

Perspektiv tror jag det kallas. Jag hoppas jag aldrig glömmer det.    

Kontraktet ska i alla fall förlängas till slutet av september och HR gör sitt bästa för att knåpa ihop något som inte kommer att behöva skrivas om. Många av de saker som jag idag tar för åtminstone halvsanningar kommer jag säkert skratta åt om ytterligare ett halvår. Men det kan jag berätta om då. God natt and God bless.