Föräldrar på visit, del II

Andra helgen bestod av ett lopp i Pretoria på morgonen. Visserligen bara 10 km men ett monster när det kom till backar. Mamma följde med som moraliskt support och tröjbärare medan pappa och jag kämpade oss upp och ner på en gigantisk klippvägg. Men det var roligt att visa päronen hur anspråkslösa de här loppen är; inga chip på skorna för tidtagning, ingen seeding utan ’walkers’ trängs med eliten vid startlinjen. När startskottet går är det iallafall minst 5 minuter tills du kan börja springa... Men alltid skön stämning, många skratt och välförtjänta grillade boerwors rolls efteråt.       

Lördagens utflykt bar av till bergskedjan Magaliesburg. David stannade i stan och spelade golf med Lorenzo. Han var lite knäckt idag på jobbet (måndag morgon) och sa att han hade lärt sig en läxa - att alltid kolla vad folk har för handikapp innan han börjar med sitt trash talk. David inledde tydligen första hålet med att göra en birdie (hm, tror jag det heter). Men jag är mest glad att de kan bli golfkompisar. Det betyder att jag slipper sura över att jag är tvungen att åka golfbil och vara sällskap :)



Magaliesburg



Bad!!

Åter till Magaliesburg, vilket fantastiskt ställe. Vindlande canyons med naturliga små ’swimming pools’ med klart friskt vatten som kan bada i efter en lagom lång hike. Och en stor fin campingplats med den obligatoriska braaien vid varje ’tomt’. Måste bara tillbaka dit! Att det sedan tog oss (läs mig – har INGEN annan att skylla på) runt tre timmar att hitta stället är en annan femma. Men jag samlar material till en Garmin/TomTom law suit för förlorad fritid och efter den här vistelsen kommer jag ha ett klockrent case. Watch out!     

Middagen spenderades på Wombles med kött, kött och kött. Vi var dock minst en halvtimme sena till restaurangen efter att ha blivit stoppade av polisen på vägen. Det var uppenbart att de hade en enda anledning för att stanna oss. Pengar. Sjukt oskönt. Vi hade inte kört för fort (eller jo det hade vi verkligen gjort lite tidigare men det hade polisen inte sett). Det som var fel var att vi medpassagerare inte hade våra pass med oss. Man hade ju lust att påminna dem om att Sydafrikas passlagar avskaffades samtidigt som apartheid, men det kändes lite som att det skulle kunna göra dem lite irriterade. Jag vet inte hur Davve lyckades snacka oss ur situationen. Kanske genom att inte låtsas om hintarna om mutor, men de lät oss åka till slut. 

Sista dagen tog vi en guidad cykeltur i Soweto. Man tycker ju att man efter 5 månader i Afrika ska ha lärt sig att sätta på sig solskydd men tydligen inte. Min nacke har idag en skön illröd färg. Touren var i alla fall en hit. Kul att visa mamma och pappa något annat än Sandton och förortsliv. Lite skönare att ta sig fram på cykel istället för buss också – även om nog turen blir lite mer begränsad rent geografiskt.

Soweto by bike

Overall, en bra vistelse med bitvis kanske lite väl intensivt schema. Jag är sjukt seg idag. Mor och far - jättekul att ni ville komma och hälsa på! Och som sagt – open invite för alla som vill komma.