Lejonen i Dodgeville

Det är nåt speciellt med att titta på sport utomlands. Särskilt sporter man aldrig har sett live förut. Allt är så mycket större och mer spännande. Till och med jag var på tå under lördagens derby även fast Zlatan inte ens var i närheten av plan. Och så får man äta utländska snacks, som biltong och droerwors. Lite roligare. I USA känns det ibland som om just snackmomentet nästan tar över hela sportevenemanget. Men inte här. Däremot är det ju alltid någon stackars själ som känner sig tvungen att förklara reglerna för utlänningarna och sedan får stå ut med de efterföljande tusen frågorna. Vad hände nu? Varför gjorde han så? Hur kan domaren i över huvud taget se vad som händer inne i den där klumpen av kroppsdelar?



Ellis Park - The Lions vs the Bulls



Inte riktigt så rörigt som man först tror

Rugby är min nya sport och the Lions har fått sin hemmastads två första fans.

Den förlorade sambon, THE war cry och min holländska kompis Eefje

Eller ok kanske inte de allra första. Men det är lite konstigt att ingen från Johannesburg håller på sina lejon. Alla är garderobsfan av Pretorias lag, the Bulls. Mycket märkligt. Som att en Bajare skulle börja hålla på AIK bara för att Hammarby aldrig vann. En annan omständighet som kanske inte är lika svår att förstå efter lördagens upplevelse är att ingen vill komma till lejonens hemmaarena Ellis Park. Stället ligger ett stenkast från Hillbrow och det diskuterades till och med om vi inte skulle ta min (hyr)bil dit eftersom ingen annan verkade vara sugen på att parkera i området. Hade jag varit själv hade jag nog varit ganska rädd - mycket folk som slöt upp väldigt nära bilen och skulle sälja illegala parkeringsplatser.

Utöver middagar med alla som vill träffa David (och som nog eventuellt trodde att han var hittepå) har det inte hänt så jättemycket. Vi har letat bil. Han mer än jag. Usch, det är verkligen jättetråkigt. Han har också ändrat sig om vilken bil han ska ha typ tusen gånger. Tur att han aldrig läser min blogg, då kan man skriva vad man vill... I lördags åkte vi ända till Springs i stans östra utkanter för att kolla på bilar. En liten stad med ett lite annat klientel än Johannesburg. Jag såg minst tre morsor på hockeyfrillor på stan medan jag väntade i bilen när David kollade på ytterligare en bil. Jag försökte förklara frisyren för Lorenzo, när jag kom tillbaka och han visste direkt vad jag menade. En “mullet” sa han bara “business in the front – party at the back”. Haha, kärt barn har många namn.     

På Deloitte upplever man dock lite mer utan bil. Även om man känner sig lätt efterbliven när man går de två kilometerna genom parken för att komma till sitt möte hos Consulting är det iaf en naturupplevelse. Sen att jag gick i nåt geggigt brunt och kom tillbaka till mitt skrivbord med det på skorna är en annan femma.   

Ett gäng springboks på grönbete

God bless.