Just hemkommen efter en fantastisk terrängrunda om 30 km i Groenkloof naturreservat. Att springa bland zebror, giraffer och strutsar fick mig till och med att glömma mina köttsår till skavsår under fötterna efter de nya terrängdojjorna. Grymt kul! Om nu skorna kan betraktas som så nya längre, i morgonsolen på Shellmacken glänste dem ikapp i grönt, rosa å granit. Nu, nja, not so much.
 |
| blä |
Fint var det i alla fall – borde ha sprungit med kameran men det får bli nästa gång.
Groenkloof [Schrönklof] ligger halvvägs till Sydafrikas huvudstad Pretoria. Lite renare, finare och allmänt säkrare än Jozi men med en automatisk bilkö på två timmar i vardera riktningen för de som jobbar där allt händer, dvs. i Johannesburg. Området mellan de två städerna kallas ”the Boerewors Curtain”. För översättning av Boerewors, se tidigare inlägg om mat :) – vi kan säga korv som ätes av alla men som nog får anses vara afrikaansbefolkningens uppfinning och absoluta favoriträtt. Pretoria är mao på andra sidan korvridån – på afrikaanernas mark. Lite förutfattade meningar om afrikaanerna är att de är konservativa, traditionella, kristna och väldigt snälla. Och för den delen har stora mustascher och khakikläder, något jag fick lära mig på lördagens tour.
Min guide utgjordes av väldigt historieintresserade Deon och hans flickvän Lauren från springklubben som visade mig runt på gamla monument, regeringsbyggnader, gamla kyrkogårdar, domstolar och fort runtom Pretoria.
 |
| Voortrekker Monument |
 |
| Inuti - fint |
 |
| Utsikt |
 |
| Mandela dömdes till livstids fängelse här |
 |
| Union Buildings |
Vi väntade i evigheters evighet på att Mr JZ himself skulle komma ut på nån balkong vid Union Building och monarkivinka till massorna men han verkade vara ledig (!) till vår stora besvikelse. Lauren och jag veknade efter ett tag i värmen, men Deon flängde runt mellan anglo/boerkrigsgravar, räddade fågelungar och var i sitt esse till sent på eftermiddagen när det bar tillbaka till Johannesburg igen.
I övrigt har det varit en riktig skitvecka. På kurs i uppskjuten skatt med revisorer och gamla rävar på skatteavdelningen. Har aldrig känt mig så korkad i hela mitt liv. RoR-konton hit och uppskjuten skatt på finansiell leasing och tänk på momsproblematiken dit. Det positiva är att uppskjuten skatt verkar så ofantligt mycket enklare i Sverige så att jag nästan blir motiverad till att bli bra på det. Inte ngt ont som inte för ngt gott med sig, som man brukar säga. Men kom ihåg att jag sa nästan.
Just ja, förra veckan besökte vi också Pretoria, eller iaf körde någon timme norr om huvudstaden till Culinan Diamond Mine. Några av världens absoluta största diamanter har hittats i den här gruvan. Om jag inte minns fel så sa guiden att ca 25 % av världens 400 största diamanter kommer från Culinan, och en tredjedel av världens 100 största. Vi tog en underjordstur på en sisådär 4,5 timme och sparkade med våra stålhättaskor på varenda liten jordhög och letade efter nåt som glimmade tills guiden kläckte ur sig att han jobbat där i 20 år och aldrig sett en diamant. Diamantgrävare verkar inte heller vara något vidare lukrativt yrke. Smutsigt, tungt och skitigt och en månadslön på R 15 000 i månaden. Om du inte hittar en knytnävesdiamant det vill säga. Vilket du faktiskt verkar ha en chans att göra i Culinan. Då kan du få 20 % av värdet. Eller så stoppar du den i fickan. Vem vet. När turen var slut såg vi iaf vår första diamant, i shopen. Jag var lite besviken för allt var så väldigt tillrättalagt. På de flesta ställen såg det ut som om man var i en sjukhuskällare. En lång vitmålad korridor med lysrör. Tacka vet jag Falu Koppargruva med stora mörka schakt, dripp droppande och spökhistorier.
Något babblig blogg idag… Gör allt annat än det jag borde. Laga lunch, eller vänta middag.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar