tisdag 16 november 2010

SOWETO

Helgen började lite segt. Sprang ett halvt lopp (benen är fortfarande inte riktigt med mig), besökte botaniska trädgården i Joburg, hade ytterligare en GPS incident som jag hade kunnat vara utan. Ja, umgicks en del med mig själv helt enkelt. 

På söndagen hade vi en sedan länge inplanerad tur till Soweto (SOuth WEstern TOwnship). Halva mitt resesällskap bestående av Lorenzo, hans fru och hennes syster hade sovit två timmar natten innan och var lagom sugna på att spendera sex timmar i en buss men Lorenzo hittade snabbt en marknad där man sålde besk enliters öl och med tre av dessa lyckades iallafall han hålla modet uppe för min överentusiastiska skull. Alla tre är födda och uppvuxna i Johannesburg men ingen av dem har varit där förut. Det var på tiden helt klart.  

Det har hänt mycket i området sedan apartheidtiden och många riktiga hus har byggts sedan dess. Begreppet kåkstad är därför kanske inte helt passande även om det finns delar som fortfarande inte har vatten, avlopp eller elektricitet. Och visst finns det många områden som idag är mycket värre. Man räknar med att ca 3 miljoner människor bor i Soweto men myndigheterna vet inte säkert.


SOWETO




Frisör på marknaden

Alternativ sjukvård - i mitten yes, monkey hands, högst naturligt 

Inne i ett spel
Turen gick mellan vanligare turistattraktioner som Mandelas hus, platsen där Hector Pieterson sköts till döds i kravellerna 1976 och Soccer City till alternativmedicin på torget och hem till vanliga människor som ville visa upp sina hem. Det som berörde mest var ett barn- och ungdomscenter i Kliptown, ett av Sowetos fattigaste områden. Centret är öppet varje dag efter skolans slut och frivilliga lärare kommer och håller lektioner mellan 4 och 6 på kvällen från måndagar till torsdagar varje vecka. I söndags var det bara lek på schemat och centret var fullt av barn när vi kom. Vår fantastiska guide och även en av grundarna till centret, Bengali, berättade att centret framförallt var till för att barn som växte upp i området skulle få perspektiv på livet och inte påverkas alltför mycket av den miljö de växte upp i eftersom de allra flesta slutar i kriminalitet. Jag blev alldeles kär i den här lilla tjejen på fotografiet nedan som bär sin docka som ett litet barn på ryggen i ett lakan. För en löjlig summa kan man varje år ge de här barnen mat tre gånger per dag, skoluniform och förhoppningsvis en drägligare uppväxt. Jag tror jag har hittat mitt projekt.     



Avlopp finns inte utan kommunen har ställt ut tillfälliga toaletter som töms en gång  veckan


Illegal el

Vuxenlek
Hm




1 kommentar:

  1. Du skriver så självklart men otroligt gripande Helena - otroligt roligt att läsa!
    Ser så mycket fram emot att höra om dina upplevelser live!
    Kram

    SvaraRadera