onsdag 3 november 2010

långweekend till Kaapsehoop, Mupalanga (eller vad det heter)

Ok, tillbaka till roligare saker. Som till exempel att jag ska åka på långweekend i helgen, till Kaapsehoop utanför Nelspruit i Mupalanga. Jag har försökt uttala namnet på den här orten sååå många gånger och det är aldrig nån som fattar vart jag ska. Det är inte helt lätt att uttala alla de här namnen på Afrikaans. Det är alltid några extra vokaler som man har missat. Anyways. Springklubben ska åka och springa maraton och jag vill såklart följa med på utflykt när möjlighet ges. 600 kronor för två dagars övernattning och halvpension. Inte dåligt. Dessutom ska det faktiskt bli lite skönt att komma ifrån stan. Alla säger att det är sjukt vackert där och att vägen dit är magisk. Tur att någon annan kör så att jag kan sitta i baksätet med min kamera. Jag är inte ledsen för att lämna min trötta Getz hemma. Hon är dessutom mer än rödbrun än vit efter det senaste regnvädret. Men nu ska jag alltså springa mitt första maraton. Enligt väderprognosen ska det bli 35 grader varmt. Yey.    

Lyckodraget att möta upp med släktingars vänner för två veckor sedan resulterade, förutom i en mycket angenäm helg, även i en ny svensk bekantskap nämligen Linn. 


Linn flyttade ner till Sydafrika två dagar före mig till sin Sydafrikanske pojkvän Paul. Paul och Linn ska imorgon överge mig för en vidare flytt ner mot Kapstaden. Shame. Hon hann iaf ta del av projektet Välkommen ut ut förorten genom att ta med mig på en alternativ sightseeingtur med schyssta ställen igår kväll. All tacksamhet till dig för det Linn. 




  


På hemvägen var jag dock väldigt nära på att köra oss rakt ner i fördärvet genom att inte ha fullt fokus på min GPS. Helt plötsligt befann vi oss i ett mörkt skumt område obehagligt nära downtown. GPS damen ville dessutom att vi skulle göra en helt omöjlig vänstersväng rakt ner i helvetet. Men med lite kallt huvud, varningsblinkers på bilen och en helt möjlig högersväng så var vi uppe på motorvägen och på väg till de trygga förortena i norr igen. Ibland är det skönt att vara två.  

1 kommentar:

  1. Hej Helena, det är så jättekul och mycket intressant att läsa din blogg. Du får vara med om helt sjukt intressanta saker, man blir alldeles avundsjuk. Jag förstår att det måste vara svårt att leva med olikheterna. Ta hand om dig och njut...Här blir det bara mörkare och mörkare och kallare och kallare.

    Kram Catti

    SvaraRadera