waka waka

Nu börjar det likna Afrika! Lejon, tigrar, flodhästar och leoparder. Allt på en dag och nej, jag har inte varit på Joburg Zoo. Var helt uppspelt hela dagen igår, som ett litet barn. Och jag som egentligen är rädd for djur. 20 skumpiga minuter utanför Joburg ligger det en park. Man kan tro att den är hemlig för det är tydligen inte sa många som känner till den. De tar hand om djur som har vanskötts eller farit illa på andra sätt. Sen har de även en liten minipark där man kan åka på safari med lejon. En av cheferna på jobbet säger att safari är for jenkare som inte vet bättre och att arrangörerna tar dubbelt sa mycket betalt om man använder det ordet. Game drive heter det tydligen. Så hädanefter, game drive.  

Det coolaste med det här stället var att de hade bade leopard- och lejonungar som man fick KLAPPA för en rimlig summa. Allt går att köpa for pengar. Det var en leopardunge som var bara några veckor gammal som var det absolut sötaste jag har sett (förlåt Zacke). Den fick man inte klappa förrän om tre veckor när den har växt till sig lite sa jag har redan bokat in nästa visit. Leoparden var fem månader och lejonungarna var hela sex månader och lite läskiga faktiskt. Tydligen var de precis på gränsen att man fick komma in till dem, när de fyller sju månader tar man bort dem för då borjar de bli farliga. Skötaren sa att om de tog tag i en med tassarna sa fick man inte få panik och dra bort handen eftersom de då skulle rivas ordentligt. Jag får ju panik bara folk säger att man inte får få panik så jag var rätt försiktig i början, men sen vågade jag till slut. 

När vi var klara med ungarna åkte vi ut i parken. De hade precis börjat mata lejonen när vi kom (genom att släpa ut ett helt djur mitt i parken – lite overkligt) och hannen var just klar när vi kom dit. Den kom den rakt emot oss och gick precis runt vår bil. Jag var inte mer än en meter ifrån den. Hur coolt som helst. Nu är det Kruger parken nästa.

Annars var gårdagen lite av kontrasternas dag. Började morgonen med 21 km genom de rika förorterna i Pretoria. Det är konstigt hur mycket renare och finare allt känns där även om städerna i stort sett är lika stora och har växt ihop för länge sedan. En mycket backig bana som det tog mitt springsällskap 2 timmar och 8 minuter att ta sig igenom. Min sämsta halvmara någonsin. Men det var rätt skönt att värma upp lite lätt eftersom jag varken är van vid den höga höjden eller med att börja ett lopp kl 6 utan frukost. Dessutom var det snorkallt på morgonen – bara några grader - så jag tog aldrig ens av mig jackan.

Efteråt tog vi en utlovad sightseeingtur genom delar av down town. Det märks att de aldrig är där, vi hittade knappt ut när vi var färdiga. Och jag fick inte heller se det riktiga down town, Hillbrow, där alla citat ‘nigerianer och prostituerade hänger runt’. Att nigerian är ett skällsord hade jag nog inte förstått tidigare.

Alla är faktiskt mycket försiktiga. Jag tänkte nog att man blir avtrubbad när man har bott här i hela sitt liv, men det känns nästan tvärtom. Idag sprang jag ytterligare ett lopp med min chef och när vi skulle ga ur bilen och jag började plocka med min väska sa bad han mig gå in i bilen och göra det istället för att stå på parkeringen. Jag känner mig som kusinen från landet. Det är en mycket ovan känsla som inte är så rolig alltid.