Mitt livs första braai

Jag har fått en vän. En vänlig själ på jobbet som har förbarmat sig över stackars ensamma mig och tagit med mig för att träffa sin fru och sina vänner. Det var i sista stund. Höll på att gå sönder där ett tag när jag kände mig som världens ensammaste. Skrev de mest desperata små sms hem till Dejv när jag fick äta lunch själv på kontoret. De manliga veganindierna har nämligen en tendens att aldrig fråga mig om jag vill följa med ner och äta. En av dem är iofs ganska rolig, tror jag, vet inte säkert. Han heter Vinor och sitter bakom mig i kontorslandskapet och jobbar med programmering, pratar i telefon och ifrågasätter allt. Det enda han verkar bli glad över på kontoret är AC:n. Vilken han blev tvungen att stänga av nu när jag kom eftersom jag blev snorig bara av att sitta där en förmiddag. 

Folk går upp så sjukligt tidigt här. Solen går upp vid halv sex men de flesta verkar vara på benen runt fem och utövar diverse aktiviteter innan jobbet, som går till gymmet, spelar tennis eller springer. Problemet i Joburg är nämligen att man aldrig kan åka varken till eller från jobbet när man själv helst skulle vilja. Mellan klockan 7 och 9 är trafiken så galen att det inte är någon idé att ge sig ut. Samma sak gäller mellan halv 5 och halv 7 på eftermiddagen. Detta resulterar i att 70 procent av kontoret kommer in innan 7 på morgonen och går innan 4 medan resterande del kommer in efter 9 och åker hem efter halv 7. Som i skift kan man säga. Dessutom har många av dem tre – fyra mil till jobbet. Växthuseffekten lever och frodas i världens farligaste stad.      

Min enda vän har under dessa knappa dagar tagit mig med på klättring två gånger, visat ett kasino, trollat fram en mobiltelefon, visat en fågelpark, gjort research kring bredband, kollat upp den bästa affären om man vill köpa en reflexväst, sjungit karaoke samt bjudit in mig till mitt livs första braai. Han har gjort sitt kan man säga. Braai är afrikaans för att grilla mängder med kött av alla de slag och dricka öl. Som i Brasilien ungefär. Problemet är bara att man inte får dricka för många öl om man ska lyckas köra hem efteråt. Ganska trist. Singstar med främmande människor efter bara två öl känns sådär faktiskt. Men hans fru och vänner är verkligen toppen. Väldigt roliga, vänliga, hjälpsamma, välutbildade och generösa. Och rasister. Inget som jag iofs blir speciellt förvånad över, har ju hört många historier om fenomenet. Men det här är ju vanliga och trevliga människor. Kommer att bli svårt att vänja sig vid.      

Det har visat sig att jag kommit ner hit i rätt tid. För något år sedan hade regeringen monopol pa bredband vilket betydde att det kunde ta flera månader att få ett telefonjack till lägenheten. Nu har marknaden släppts fri och regeringen tar nu endast tre veckor på sig att leverera ett bredband. Det kallas progress. Så om tre veckor har jag bredband, då får ni vara beredda på skype! 

Fattar inte hur man får över bilder från min iphone sa idag blir ni utan...