tillfälligt internet, tillfälligt liv..

En vecka sen idag jag lämnade Sverige. Känns som en evighet. Johannesburg är stort på gränsen till oöverblickbart, skitigt och fattigt - mycket exotiskt och spännande men läskigt. Har lite svårt att tackla känslan av otrygghet. Ständigt på helspänn. Om man inte ens känner sig trygg på dan, hur känner man då på kvällen när allt är mörkt. Överallt längs med motorvägen går och springer folk och vid trafiklysena står det klasar med folk och hänger vilket är ganska obehagligt. Sanningen är att jag aldrig kommit hem senare än 8 på kvällen och då ganska skärrad. Det kan iofs bero på jag även upptäckte att jag körde utan lysen till halvvägs hem :) - driving skills, not so much. Jag tror och hoppas iaf att det går över. Har bara med mig fem säsonger av the wire så efter dessa 65 timmar av kvalitativt tidsfördriv blir jag så illa tvungen att låsa upp gallergrinden.

Bor, som jag tidigare misstänkt i ett gated community, 24 timmars vakt vid grinden, videoövervakning och galler för samtliga fönster utom sovrumsfönstret. Logiskt, nej. Ett ointagligt fort kan tyckas. Ända säger tjejen jag hyr av att det finns områden som är bra mycket värre. Vet inte om det är bra eller dåligt... Securityavdelningen på jobbet verkar ha ca 1300 anställda med diverse uppgifter som t.e.x. att vakta parkeringen, även fast det finns grind med vakt, så det är inget skämt att säkerhetsindustrin här är stor och lönsam. Deloitte i Joburg är sanslöst stort - ett helt litet industriomrade fast en park - med djur. Idag var det väldigt exotiskt när en en meter stor sköldpadda ville ta sig in i lunchrestaurangen och det fick tillkallas vakt. Skatt består av tre byggnader och bara min avdelning TMC består av 30 - 40 pers. Teknologisidan består i en majoritet av indier. Föga förvånande. Antalet jurister med skattebakgrund är begränsat - tror jag är ensam - men jobbet känns roligt och utmanande om än ganska luddigt. Är sjukt imponerad av deras sätt att jobba och det känns som om jag kommer att lära mig massor.    

Vänstertrafiken håller på att kål på mig. Varje dag börjar och slutar med panikångest. Jag var ute och övningskörde hela helgen men det visade sig vara bra mycket svårare att köra när andra ocksa var ute. Surprise. Som om trafiken inte hade varit nog så drar man ju igång vindrutetorkarna varje gång man ska svänga vilket inte direkt mildrar ångesten (blinkers är lokerade till höger om ratten). Dessutom har de gett mig nåt skräp till bil som inte går i mer än 55 km/h om man har pa AC:n. Polisen ska gå att muta om man kör för fort men det är inget som jag ska behova bry mig om så länge jag inte vill komma till jobbet genomblöt. Om det är bilkö, vilket det verkar vara jämt, kör man bredvid vägen. No worries.

Har hittat en löparklubb i omgivningarna och tävlingar verkar det finnas gott om på helgerna. Springa ensam är uteslutet. Träningstid tisdagar och torsdagar 05.00 till 06.30. Tempo från 3.30 till 6. Tror att det blir bakre ledet för mig imorgon.

Än sa länge återstår många praktiska saker att lösa. Jag har som sagt tillfälligt internet på fel dator, fortfarande inget telefonnummer och inga vänner. Om ni vill snacka sa får ni gärna dela med er av era skypenamn! 

Bifogar lite bilder från hemmet. Hyresvärdinnan har en del ruskiga prydnadssaker (girafferna inte värst - by far) som kommer att ryka sa snart hon försvinner ur landet.  

So long.